När kommuner lägger ut verksamhet på entreprenad är det svårt att vara säker på att papperslös arbetskraft inte utnyttjas i de företag som får uppdragen. Det visar en enkät som SKTF-tidningen har skickat ut till upphandlingsansvariga i samtliga svenska kommuner.

En av dem som tror att papperslös arbetskraft både har förekommit och förekommer bland kommunalt anlitade entreprenörer är Jussi Halonen. Han är upphandlingschef i kommunförbundet region Siljan, ett samarbete mellan Älvdalens, Moras, Rättviks, Orsas och Leksands kommuner.

–Sådant här är väldigt svårt för oss att kontrollera. Egentligen borde en särskild instans ta det ansvaret, vi saknar resurser. Men visst har vi misstankar om att det ibland förekommer papperslös arbetskraft, säger Jussi Halonen.

Misstankarna kommer när till exempel anbuden är onormalt låga eller när personalomsättningen är extremt stor, berättar Jussi Halonen. Men då blir det inget avtal med företaget, garanterar han.

Och om ni får misstankar när ni väl ingått ett avtal?

–Då får vi försöka bevisa det, genom till exempel utdrag från skattemyndigheten. Om det visar sig att papperslös arbetskraft förekommer är det ett avtalsbrott och då bryter vi avtalet. Men vi har inte resurser att successivt kontrollera vartenda företag, det blir mer om någon hör av sig och har misstankar.

Usla löner och villkor. Så ser situationen ofta ut för den som är papperslös och därmed arbetar i Sverige trots att han eller hon saknar tillstånd. Det visade inte minst SVT:s Uppdrag granskning nyligen, genom en serie reportage om bland annat städare på hamburgerrestauranger.

Eftersom papperslösa lever som gömda och helt utanför resten av samhället, är det svårt att uppskatta antalet. I Sverige kan det röra sig om så många som 45 000 personer, menar Yacine Asmani, presskontakt för Papperslösas förening i Stockholm. Andra tror på färre. I polisens register över personer som fått avslag på sin asylansökan men sedan inte lämnat landet, fanns i fjol drygt 8 000 personer.

–Men det finns en enorm gråzon, säger Sanna Vestin, journalist på Rädda barnen som skrivit mycket om papperslösa.

En annan av de upphandlare som svarat på SKTF-tidningens enkät är Örjan Engström, upphandlingschef i Linköpings kommun. I Linköping har, utöver ”vanliga” varor och tjänster, även den egna verksamheten varit konkurrensutsatt sedan början av 90–talet och enligt Örjan Engström har dessa frågor därför varit aktuella länge för kommunen.

–Jag kan säga att vi har god kontroll över de företag vi upphandlar, bland annat med hjälp av Skatteverket. Men det kan vara svårt med kontrollen av de upphandlade företagens underentreprenörer. Där kan det förekomma papperslös arbetskraft utan vår vetskap och detta får naturligtvis inte ske, att skattepengar finansierar att människor utnyttjas.

Örjan Engström nämner städbranschen som en av de branscher som är svårast att kontrollera.

–Där är det lite murrigt ibland. Framför allt när det avtalade företaget tar in extraresurser eller underentreprenörer för att klara av exempelvis storstädningar och golvvård. De sker ju när exempelvis en skola har sommarlov och ingen finns på plats. Då är det svårt att upptäcka.

Något som enligt Örjan Engström gjort kontrollen än svårare, är att det i Linköping finns en delegerad möjlighet för varje enhet inom kommunen att själva kan köpa in varor och tjänster så länge det inte överskrider 20 000 kronor.

–Vi från upphandlingsenheten har ingen som helst koll på vad till exempel en bas för ett daghem köper in. Därför förespråkar jag centrala ramavtal som är upphandlade enligt konstens alla regler. Då kan man bäst ha koll på sådana här saker, det gäller såväl arbetsrättsliga perspektiv som till exempel miljöpåverkan.

Så gjordes enkäten