Lagstiftaren har varit inne på fel väg. Det är inte genom pekpinnar i lagen om vad arbetsgivaren ska göra som man bäst motarbetar diskriminering. Det anser regeringens utredare Anne-Marie Morhed som undersökt hur effektiva lagens krav på aktiva åtgärder varit för att främja lika rättigheter och möjligheter.

I utredningen “Aktiva åtgärder för stt främja lika rättigheter” lyfter hon bland annat fram kraven på aktiva åtgärder för jämställdhet i arbetslivet som ett exempel på dålig detaljreglering . Hon konstaterar att många arbetsgivare visserligen följer kraven på att göra jämställdhetsplaner och lönekartläggningar, men att det inte går att styrka att det lett till någon positiv effekt. “Ett jämställdhetsarbete som bara är synligt i dokument ger, som utvärderingen visar, knappast några effekter. Det tränger aldrig in i de strukturer som ska förändras”, skriver Morhed i utredningen.

Arbetsgivare och anställda måste själva förstå vad som behöver förändras och då hjälper det inte med detaljreglering, menar Morhed. Istället för det hon kallar enstaka, verkningslösa punktinsatser  vill hon att företag och organisationer jobbar mer systematiskt och målinriktat. Utredningens förslag är att aktiva åtgärder ska bedrivas på alla diskrimineringsgrunder. Kravet på att arbetsgivare ska upprätta planer tas bort. Istället ska de skapa program där man lokalt definierar problemen, vilka åtgärder man gör och hur man ändrar rutiner. I arbetslivet ska alla organisationer med minst 25 anställda upprätta ett program var tredje år. I programmet ska ingå en särskild lönekartläggning.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, är kritisk till förslaget. DO vill ha mer precisa krav på hur arbetsgivarna ska främja lika rättigheter och möjligheter för de anställda. “Det är svårt för arbetsgivare att utläsa sina skyldigheter om aktiva åtgärder när bestämmelserna är otydligt formulerade”, skriver DO i en kommentar till utredningens förslag.