I mer än halva sitt yrkesliv har Pär Gustafson jobbat skift. Han vet att nattarbete sliter på kroppen, men oroar sig inte. Han kallar sig nattmänniska och trivs med sin arbetsrytm.
Kontrollrumsingenjör Pär Gustafson vakar över vatten och avlopp för 700 000 konsumenter. Arbetsplatsen är vattenverket Alelyckan, en dryg halvmil från centrala Göteborg.
Där är han ensam i natten i en anläggning stor som ett halvt bostadskvarter. I kontrollrummet har han 16 dataskärmar och en rad andra instrument att titta till. I fickan bär han en dosa där de allvarligaste larmen kommer. Den är också en telefon kopplad till ett särskilt telenät och den har en larmknapp han kan trycka på om något skulle hända honom själv. Då är räddningstjänsten på plats inom några minuter.
Pär Gustafson hör till de omkring 10–15 procent kommunalt anställda som jobbar natt ibland. Allra mest natt jobbar landstingsanställda, nästan var fjärde gör det, framför allt inom vården. I kommunerna är det främst omsorgspersonal och de som övervakar vatten– och energiverk som har sådana arbetstider.
Pär Gustafson jobbar treskift. Ramtiden är sex veckor. Under den perioden jobbar han sju nätter från elva på kvällen till sju på morgonen, två helger med tolvtimmarspass, tre kvällar fram till elva och resten olika former av dagtid.
– Fördelen med skiftjobbet är att man kan få sammanhängande ledigheter. Var sjätte vecka är helt ledig inklusive helgen före och efter, säger han.
Och nackdelen?
– Att börja ett skift klockan 15 på midsommarafton.
Just nu föredrar han skift framför ständig dagtid – han har testat båda varianterna. 1979 började karriären på vattenverket och Pär jobbade skift i sju, åtta år. Sedan gick han över till dagtid i 14 år och nu har han åter jobbat skift i ungefär 8 år.
– När jag började hade vi sju nattpass i rad. Nu har vi som mest tre, det är bättre.
Pär Gustafson är väl medveten om de hälsorisker skiftarbete för med sig, men tycker att det fungerar bra för egen del. Han kallar sig nattmänniska och hade riktigt svårt att anpassa sig till att bara jobba dagtid.
– Det tog väl ett år innan jag kom in i gängorna. Men för andra är det tvärtom. Många som provat skiftarbete har slutat för att de inte orkar. Så jag tror att det passar vissa, som mig, men inte andra.
Pär Gustafson tar fram sitt schema och pekar.
– Här är det jobbigaste. Helgarbete lördag och söndag klockan 7 till 19, och på det 7 till 15 både måndag och tisdag. Det betyder att jag måste gå upp tidigt fyra dagar i rad. Förstår du hur jobbigt det är för en nattmänniska? säger han med ett skratt.
Med hjälp av sitt schema och en almanacka kan han snabbt räkna ut vilken nyårsafton han tvingas jobba och vilken påskhelg han kan vara ledig långt in i framtiden.
– Det är klart att det är trist att inte kunna vara med familj och vänner vid stora helger, men eftersom man vet det så långt i förväg så är det lättare, och man kan också planera fritiden.
Det är sex man som delar på övervakningsjobbet på Alelyckan. Det innebär bland annat att var och en får tidig semester vart tredje år, mitt i sommaren vart tredje år och sen vart tredje. I år hade Pär förbrukat sin huvudsemester före midsommar.
Att skola in en vikarie går inte, påpekar Pär, det skulle nog ta ett halvår, men de sex i arbetslaget är ett sammansvetsat gäng och ställer upp för varandra så gott det går.
– Men man väljer ju inte en vecka som innehåller nattpass om man vill vara ledig. Det blir dagveckorna som går i första hand. Fast jag tog midsommar för en av de andra för ett par år sedan, så han står i tacksamhetsskuld till mig, ha, ha.
Vi tar en rundvandring i verket och Pär Gustafson berättar att råvattnet i huvudsak tas från Göta älv men att det finns ett sjösystem i reserv som räcker i tre veckor och ytterligare ett om det verkligen skulle knipa.
Det område han övervakar innefattar bland annat 174 mil vattenledning, elva vattentorn och 287 pumpstationer för avloppsvatten, för att ta några siffror i mängden.
– När allt fungerar är det väldigt lugnt på jobbet, konstaterar han strax innan ett larm kommer.
En vattenläcka i Frihamnen med en översvämmad bussfil måste åtgärdas. Pär ringer ett samtal och så är en jourarbetare på väg för att stänga vattnet och kontrollera läckan.
Tillbaka i kontrollrummet får han frågan om hur länge han tror att han kommer att jobba på det här sättet. Han är 52 år nu och har 13 år kvar till pension.
– Vi får se. Det har blivit lite svårare att somna efter första nattpasset på senare år, men än så länge föredrar jag det här framför ständig dagtid.