Hur ska man få folk att ta till sig allvaret i klimathotet? Frågan
plågade Tomas Walch. Svaret blev klimatpartyn – ett koncept kopierat
från det klassiska tupperwarepartyt.
Det står kakor, kaffe och en Aladdinask på bordet men det är bildspelet på tv-skärmen som drar till sig de församlades blickar. Tomas Walch visar hur drastiskt istäcket i Arktis har minskat de senaste åren.
–Och det öppna havet suger åt sig mer värme än isen och gör uppvärmningen ännu starkare, säger han.
Platsen är Cecilia Burmans hem i Sollentuna utanför Stockholm och samlade runt bordet finns tre av hennes grannar, två arbetskamrater samt Cecilias lillebror.
Att tonen är allvarlig är inte märkligt då ämnet är detsamma – klimatförändringarna och jordens långsiktiga överlevnad. Tomas Walch talar om den stigande koldioxidhalten i atmosfären och vad vi riskerar i framtiden.
–Redan i dag bubblar det upp metan (en stark växthusgas) ur tundran. Men det är svårt att bedöma hur lång tid vi har på oss innan naturen skenar iväg, säger han.
Klimatpartyn är Tomas Walchs egen skapelse, tydligt influerat av det klassiska tupperware-partyt där bekanta samlas för att umgås och eventuellt köpa plastburkar som visas upp. Själv är Tomas Walch en barnledig IT-konsult som fick upp ögonen för klimathotet för ett drygt år sedan. Sedan dess har han ideellt hållit i elva klimatpartyn.
Och det finns en klar poäng med att kopiera hemma-hos-konceptet, menar han.
–Många är blockerade när det gäller budskap, exempelvis från medier. Det är svårt att nå fram. Framför allt är det dem vi känner som vi blir påverkade av. Klimatpartyn blir ett sätt att komma in hos folk.
Även om Tomas Walch betonar att det viktigaste för att bromsa den globala uppvärmningen just nu är politiska beslut, handlar mycket av samtalet i Sollentunavillan om personliga livsval.
Cecilia Burman ger flera exempel:
–Ska jag hämta barnen med bil och sedan laga mat eller gå och hämta barnen och sedan servera något färdiglagat?
–Fast det man gör känns ändå som en droppe i havet, invänder grannen Rune Ljöstad.
I klimatdebatten finns många som menar att man inte ska måla upp ett undergångsscenario, att det avskräcker mer än det gör nytta. Tomas Walch håller inte med. Situationen är för allvarlig för att inte tala klarspråk, anser han.
–Bara för att tydliggöra: Med nuvarande kurs är det 100 procents risk att vi lägger mellan en tredjedel och hälften av jorden i öken, säger han till de församlade i Sollentuna.
Lika oroad, eller med egna ord, livrädd, är Cecilia Burman, värd för klimatpartyt. Hon såg en affisch på stan och hittade den vägen organisationen Klimataktion och möjligheten till klimatpartyn.
Hon har också gett bort närmare 40 exemplar av klimatboken Sex grader av Mark Lynas till alla som lovar att läsa den.
Och hon tror att klimatpartyt kan vara en ögonöppnare.
–Bara att folk är medvetna, har suttit två timmar och tänkt på frågorna, är bra.
En annan av de besökande grannarna, Eva Ladberg, håller med.
–Det är ett trevligt sätt att få otrevlig information på, säger hon innan hon går hem i januarikvällen.
Utanför villan töar den sista snön bort och termometern visar flera plusgrader.
Fakta
Växthusgasen får förödande effekter
Sedan slutet av 1800-talet har jordens medeltemperatur höjts 0,8 grader.
Även om alla utsläpp av växthusgaser upphörde i dag skulle jorden bli minst en halv grad varmare på grund av tidigare utsläpp.
Någonstans vid en temperaturhöjning runt två grader räknar experterna med att det finns en kritisk gräns där naturen själv, exempelvis genom en tinande tundra, kan orsaka skenande klimatförändringar.
Havsnivåhöjning, häftigare oväder, ökenutbredning och sämre mat- och vattentillgång är några konsekvenser som klimatförändringarna kommer att föra med sig.
Flera organisationer arbetar mot klimatförändringarna, även SKTF är för tydliga minskningar av koldioxidutsläppen.
Källor: Mark Lynas, Naturvårdsverket