Minderåriga som doppar händerna i frätande syror och människor som vittnar om hur de underbetalda arbetar långt över tillåten arbetstid. När organisationen Swedwatch publicerade rapporten Vita rockar och vassa saxar i våras avslöjades att tillverkningen av kirurgiska instrument och textilier till den svenska sjukvården inte sker inom ramen för de mänskliga rättigheterna.

Organisationen hade intervjuat och filmat människor i Indien och Pakistan som arbetar med att tillverka sjukvårdsartiklar till de svenska landstingen. Rapporten och en tillhörande film uppmärksammades också i programmet Kalla fakta på TV4.

–Det var ruggigt att se. Det tyckte vi alla, säger Lars-Erik Lindström, upphandlingsstrateg i Region Skåne.

Tillsammans med inköpscheferna i Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen har han deltagit i projektet ”Hållbar upphandling” och arbetat för att de tre största landstingen ska ta socialt ansvar för sina inköp. Tillsammans står de tre för drygt hälften av alla inköp till landstingen i Sverige.

Samarbetet startade hösten 2006 efter att föreningen Fair Trade Center granskat vilka etiska krav landstingen i Sverige ställde vid upphandlingar. Inget landsting fick godkänt och organisationen konstaterade att
den offentliga sektorn var sämre än näringslivet på att se till att mänskliga rättigheter inte kränkts vid tillverkningen av varor som köps in.

Men jämförelsen med näringslivet är orättvis, tycker Lars-Erik Lindström.

–Storföretag som Ikea och H&M kan kontrollera sin produktion och satsa på långsiktig verksamhet på ett helt annat sätt än vi som regelbundet måste göra nya upphandlingar.

–Det finns två skäl till att vi inte gjort något konkret tidigare. Dels har rättsläget varit osäkert. Vi har inte vetat vilka konkreta etiska krav vi får ställa. Dels köper vi inte från tillverkarna direkt utan från svenska importörer och vi har utgått från att våra leverantörer haft kontroll över händelsekedjan bakåt ända till tillverkningen.

Men nu kommer leverantörerna att vara tvungna att redovisa för landstingen att tillverkningen inte kränker mänskliga rättigheter. I oktober hade styrgruppen, där Lars-Erik Lindström ingår, tagit fram en gemensam uppförandekod, det vill säga ett dokument med grundläggande sociala krav som måste följas av landstingens leverantörer. FN:s barnkonvention och ILO:s (FN-organ för arbetsmarknadsfrågor) åtta kärnkonventioner ska respekteras.

I Region Skåne fattade regionfullmäktige beslut i oktober om att anta koden från och med 2008. Beslut från respektive fullmäktige i Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting är i skrivande stund inte klara.

–Den är på väg in i maskineriet, men det är inte alltid det går så fort som man vill. I januari kommer troligtvis beslutet att vara fattat, säger Arne Andersen, områdeschef på Westma, Västra Götalandsregionens inköps- och logistikorganisation.

Uppförandekoden kommer att gälla fem områden där styrgruppen bedömt att det är störst risk för att tillverkningen inte sker under acceptabla former.

–Vi har valt att sätta fokus där vi upplever att det verkligen behövs. Men det är mycket möjligt att vi utvidgar det till fler områden i framtiden, säger Arne Andersen.

Men samarbetet kommer inte att sluta vid uppförandekoden, de tre landstingen satsar även på att hjälpas åt med att se till att de krav de ställer följs.

–Vi har bestämt oss för att dela på kostnaderna och göra gemensamma uppföljningar, säger Lars-Erik Lindström.

–Dels kommer våra leverantörer att få redovisa för oss hur de följt upp våra krav. Dels ska vi göra egna granskningar där vi åker hela vägen tillbaka till
källan där tillverkningen sker. Antingen gör vi det i egen regi eller så lägger vi ut det på någon organisation som har specialkunskap.