Aktiva SKTFare kan få en hel kommun att jobba för rättvis handel. Åtminstone i samarbete med andra. I Lund tog Jeanette Schlaucher initiativet tillsammans med Karin Wallin från Röda korsets ungdomsförbund. I dag är Lund en av de fem svenska orter som fått utmärkelsen Fairtrade City. Det betyder att hela lokalsamhället arbetar aktivt för ökad rättvis handel. ”Helt otroligt, vi som jobbade i motvind under så många år”, säger Jeanette Schlaucher och Karin Wallin, som berättar hur de gjorde.
Lund i december 2007. Det är klassiskt skånskt vinterväder, snålblåst och strilande regn från sidohåll. Dessutom rymmer Lundahimlen denna eftermiddag minst tio olika nyanser av grått. Men folk på stan verkar ändå vara vid ganska gott mod.
Åtta månader har hunnit passera sedan Lund i april blev Sveriges tredje Fairtrade City, en diplomering som föreningen Rättvisemärkt delar ut. I korthet betyder det att Lund är en stad som jobbar för att utbud av och efterfrågan på etiskt producerade varor ska öka, både bland enskilda konsumenter och i storinköp som bland annat kommunen gör.
Och det syns faktiskt, rent konkret. Den som strosar genom den medeltida stadskärnan ser det svartblågröna emblemet som betyder att något är klassat som rättvisemärkt lite här och var: på dörrarna till flera kaféer, utanför och inne i livsmedelsbutiker, på broschyrer i informationsställen hos turistbyrån och vid kaffeautomaterna på flera kommunala förvaltningar.
För när det gäller Fairtrade City är tanken att det ska finnas ett brett, lokalt samarbete. Samhällets olika delar ska jobba ihop för ett gemensamt mål, så väl näringsliv som kommun, ideella organisationer och politiker från olika partier bör delta.
På ett kafé i Lundastudenternas högkvarter AF-borgen sitter Jeanette Schlaucher. Hon har länge brunnit för frågor som har med rättvis handel att göra och ville att vi skulle träffas här eftersom det är ett av de kaféer
i de centrala delarna av staden som serverar rättvisemärkt kaffe. Fast i dag finns minst fem sådana ställen till.
För så där fyra till fem år sedan var läget dock annorlunda. Då satt Jeanette Schlaucher i styrelsen för SKTF i Lund. Hon fick ansvar för internationella frågor och utbildade sig till ”rättviseambassadör” genom föreningen Rättvisemärkt. På utbildningen lärde hon sig så pass mycket om rättvis handel att hon kunde börja informera andra. Hon kom på att det var ett effektivt sätt att försöka påverka.
–Det var bra att ha SKTF som stöd och kanal för engagemanget. Tack vare det hade jag en del facklig tid att ta ut på jobbet för att till exempel gå runt på olika förvaltningar och prata om rättvis handel, säger Jeanette Schlaucher.
Och det var här Lunds väg mot att bli en
Fairtrade City började. För just i den här staden var det faktiskt några SKTFare som var först med att föra upp frågan på politikernas agenda. 2003 lämnade Jeanette Schlaucher, med stöd av bland annat Lundavdelningens dåvarande SKTF-ordförande Bosse Bergsten, in en skrivelse till kommunstyrelsen.
–Då fokuserade vi framför allt på att det kaffe och te som kommunen köpte in skulle vara producerat under förhållanden som följer de mänskliga rättigheterna. Jag tycker det är en självklarhet att stå upp för, både som SKTFare, kommunanställd och skattebetalare, säger Jeanette Schlaucher.
Skrivelsen, med målet att 33 procent av kaffet som dricks på de kommunala förvaltningarna ska vara etiskt producerat, fick politiskt stöd. Men än fanns en lång väg kvar att gå.
Från ett annat håll jobbade Karin Wallin. Hon var då strax över 20, hade nyss flyttat till Lund från Göteborg och pluggade statsvetenskap vid universitet samtidigt som hon gick en distanskurs i rättvis handel på Röda korsets folkhögskola.
–Jag är uppvuxen med att världen är global. Jag har bara haft tur som har råkat födas i ett land som Sverige och då är det mitt ansvar att kämpa för att människor som har fötts till svårare förhållanden får det bättre. Det skulle jag önska om situationen varit omvänd, konstaterar Karin Wallin.
Hon började engagera sig i Röda korsets ungdomsförbund ungefär samtidigt som Jeanette Schlaucher lyfte rättvis handelfrågorna inom den lokala SKTF-avdelningen.
–Jag förstod att det skulle bli tungt att
driva de här frågorna alldeles själv. För bara sådär tre år sedan var det inte alls samma kännedom om rättvis handel-frågorna som i dag, säger Karin Wallin.
Hon startade därför en lokal grupp inom Röda korsets ungdomsförbund som skulle jobba just med dessa frågor.
–Jag tog tillfället i akt att ställa mig upp på en välbesökt föreläsning där Alice Bah Kuhnke, tidigare generalsekreterare för Rättvisemärkt, hade eldat upp publiken. Efter det skrev väldigt många upp sig på en intresse-
lista som jag lät gå runt bland publiken.
I slutändan fick Karin Wallin ihop ungefär tio personer. De började jobba med framför allt politiskt lobbyarbete.
–Vi ”adopterade” ett parti var och höll sedan regelbundet kontakt med dessa lokala politiker. Vi skickade information, kom och hade möten och så vidare.
Målet med detta mycket strategiska arbete var dels att få politikerna att vilja verka för att Lund skulle börja köpa etiskt producerade varor i de offentliga upphandlingarna, dels att försöka få Lund att bli en Fairtrade City.
På miljöstrategiska enheten inom kommunen satt Linda Birkedal och följde intresserat vad som höll på att hända bland politiker och ideella krafter. Hon berättar om hur intresset blev allt större, även om man än så länge inte hade samordnat de öar av engagemang som fanns runt om i kommunen.
Förutom SKTFs Jeanette Schlaucher och Röda korsets ungdomsförbunds Karin Wallin, jobbade till exempel Ungdomstinget, en grupp av ungdomar i Lund, med ett projekt bland stadens kaféer. De gick runt och pratade med ägarna och försökte få dem att börja servera rättvisemärkt kaffe och te. Dessutom besökte många av de aktiva regelbundet de lokala livsmedelsbutikerna.
–Personalen på mitt närmsta Ica måste ha varit urtrött på mig. Jag var där var och varannan dag och tjatade för att de skulle köpa in fler etiskt producerade varor, skrattar Karin Wallin.
Så småningom, i maj 2006, tog kommunstyrelsen ett enhälligt beslut om att verka för att Lund skulle bli en Fairtrade City. Båda blocken var lika delaktiga i beslutet, vilket Karin Wallin är väldigt glad över.
–Det är viktigt att det här inte blir en partipolitisk fråga. Att stå upp för de mänskliga rättigheterna är väl ändå något som de flesta partier kan ställa sig bakom, oavsett färg?
Så fort det politiska beslutet var taget såg Linda Birkedal och hennes kolleger på miljöstrategiska enheten till att bjuda in till ett öppet möte för alla intresserade.
–Vi tjänstemän ska framför allt serva politiker och medborgare. Men när ett politiskt beslut fanns, blev det vår uppgift att börja samordna arbetet.
I december 2006 hölls det öppna mötet och ett 50-tal personer dök upp. Där fanns så väl politiker, representanter från ideella organisationer och fackförbund, representanter från ”världsbutiker”, lokala handlare och
företag samt personer från kafé- och restaurangbranschen.
–På det första mötet utsåg alla dessa varsin representant och så formade vi en styrgrupp, förklarar Linda Birkedal.
En sådan, som driver arbetet framåt, måste nämligen finnas för att en stad ska få diplomeringen. I Lund såg man till att försöka få så bred representation i styrgruppen som möjligt. Linda Birkedal och hennes kolleger skickade in en ansökan om att få diplomeringen och i april 2007 hölls ceremonin på Stortorget.
–Den där dagen är faktiskt det största som har hänt mig inom mitt aktivistliv! Tänk, vi hade jobbat med de här frågorna i så många år och intresset hade nästan varit obefintligt. Plötsligt stod hela kommunen bakom det! säger Karin Wallin.
Linda Birkedal tror framför allt att det långsiktiga arbetet från många håll, som ledde fram till att det fanns en så bred uppslutning bakom de här frågorna, var orsaken till att Lund slutligen fick diplomeringen.
–Och så har vi sett till att ha kul. Arbetet har fått forma sig efter vad de ideella för tillfället brinner för.
Därför bygger fair trade-arbetet bland de ideella krafterna i Lund på olika fokusgrupper.
–Det finns till exempel en pedagoggrupp som jobbar för att informera om arbetet inom bland annat skolor och på förvaltningar, det finns en kafégrupp och en grupp som jobbar med jätteräkor. Det är inget självändamål att dessa grupper ständigt ska vara de samma. Folks engagemang får avgöra.
Största utmaningen för tillfället är att se till att luften inte går ur folk, tror Linda Birkedal.
–Det är lätt att tappa sugen när man äntligen nått ett delmål. Men att få diplomeringen innebär inte att man ständigt får ha den kvar. I själva konceptet ligger att man hela tiden ska utvecklas och bli bättre, säger Linda Birkedal.
Såväl Jeanette Schlaucher som Karin Wallin är överens om att nästa stora utmaning för kommunen handlar om att gå över till att ställa etiska krav i offentliga upphandlingar.
–Det handlar om så stora summor och den konsumentmakten är jätteviktig att använda, tycker Jeanette Schlaucher.
Arbetet har hittills varit lite trögt, berättar de, men kommunfullmäktige har i dagarna antagit en motion om ”etisk hänsyn” vid inköp. Kanske kan det så småningom också bli ett samarbete om upphandlingar i regionen, med Malmö som redan är en Fairtrade City och med Köpenhamn som kanske kommer att bli.
–Mycket går framåt nu! Vi som arbetat med detta länge är jätteglada att motionen om att ta etiska hänsyn har gått igenom. Att ta hänsyn är visserligen inte lika tydligt som att ställa krav, men ett steg åt rätt håll, säger Karin Wallin.