En ung man från Göteborg fick inte det jobb han sökt i Jönköping. När ansökningshandlingarna kom tillbaka från den tilltänkta arbetsgivaren hade en gul klisterlapp råkat komma med. På den stod: ”Flickvännen vill inte flytta till Jönköping. Vad göra?”
Arbetsgivaren hade hittat flickvännens blogg på internet, och noterat hennes förhoppning om att pojkvännen inte skulle få jobbet.

–Räkna med att allt du skriver på nätet sparas i evighet och kan hittas och läsas av vem som helst.

Så säger Pär Ström, samhällsdebattör vid tankesmedjan Den nya välfärden. Bland mycket annat är han medlem av regeringens it-råd.

Jönköpingshistorien berättar han för att exemplifiera hur lätt information kan spridas och dyka upp i helt oväntade sammanhang.

–De unga som i dag lämnar ut personlig information på exempelvis Facebook, kan mycket väl få frågor om det av en eventuell framtida arbetsgivare. Och vad som kan vara känsligt vet man aldrig i förväg.

Pär Ström framhåller att arbetsgivare har legitima skäl att kontrollera sina anställda. Arbetstiden ska användas effektivt och ingen får göra saker som äventyrar säkerheten eller skadar verksamheten på annat sätt.

Men om kontrollen ska ske med sofistikerad elektronisk övervakning, som de anställda kanske inte ens är medvetna om, är en annan fråga.

–Det är lätt att förstå att exempelvis ett åkeri vill ha kontroll över var deras bilar befinner sig. Det underlättar transportlogistiken och kan minska kostnader och avgasutsläpp.

Därför är det rationellt att lastbilarna har GPS (positioneringssystem som bygger på satellitövervakning).

–Men det som händer i stort i samhället nu är att övervakningssystemen förfinas och sprider sig utanför sina ursprungliga syften.

Pär Ström menar att summan av ”de små stegens tyranni” leder till ett kontrollsamhälle vi riskerar att inte upptäcka vidden av förrän det är för sent.

Han ritar en linje på ett papper och skriver ”anarki” i ena änden och ”1984” i den andra.

–Här har vi ytterligheterna, total kontroll respektive ingen kontroll alls. Båda är väl lika  obehagliga. Vi befinner oss någonstans mitt emellan där vi försöker balansera samhällets behov av kontroll mot individens behov av en privat sfär.

–Men nu har vi satt oss i rörelse häråt, säger han och pekar mot kontrollhållet. Och ingen makthavare verkar vilja se helheten. Statsministern, som borde ha överblick, verkar allra mest ointresserad.

Det finns, enligt Pär Ström, gott om exempel på hur vi, utan att vi egentligen tänker på det, utsätts för en allt mer inträngande och noggrann bevakning.

Flygplatser har exempelvis börjat införa bevakningssystem som registrerar och larmar om ”onormalt” beteende. Kameror registrerar och dataprogram analyserar. Resultatet är tänkt att ge bättre beredskap mot terroristattacker och andra hot. Arlanda funderar på att införa ett sådant system.

–Man kan konstatera att det blir allt svårare att vara udda. Den som avviker från det som anses ”normalt” riskerar att fastna i övervakningssystem, bli granskad och ifrågasatt.
Utvecklingen mot kontrollsamhället drivs av en slags ohelig allians mellan övervakningsindustri, myndigheter och medier, menar Pär Ström.

–Industrin och medierna vill tjäna pengar. Skräckscener och hotbilder säljer lösnummer och gör oss mottagliga för att införa fler och effektivare säkerhetssystem. Och myndigheter vill gärna utöka sin kontroll över medborgarna, exempelvis för att hitta skatte- och bidragsfuskare.

Pär Ström kallar det för ”ändamålsglidning” när en till synes begränsad och vettig användning av ett övervakningssystem glider över i något annat.

Han tar systemet med trängselskatt i London som exempel.

–Där används den automatiska registrering av bilar också av polisen för att söka efter misstänkta brottslingar eller vittnen. Till en början krävdes domstolsutslag för att polisen skulle få ut uppgifter från systemet, men numera har polisen oinskränkt tillgång till kamerorna. Informationen måste också lagras i två år och det talas om att utöka den tiden till fem år.

Pär Ström befarar att trängselkamerorna i Stockholm kan komma att användas på samma sätt så småningom. Det som utvecklas och används i andra länder brukar rätt snart komma hit.

–Man kan tänka sig att information från vägkameror också kan gå till andra myndigheter än polisen och vägverket. Försäkringskassan vill kanske kontrollera om den sjukskrivne snickaren åker till något jobb varje dag, till exempel.

Hur ändamålsglidningen ska hindras är en svår fråga, konstaterar Pär Ström. Det går att hålla emot ett tag genom att skapa regler: ”detta får bara användas till detta”, men det är lätt att ändra regler om något inträffar som ändrar samhällsklimatet.

–Tyvärr måste vi notera att det inte är särskilt modernt med personlig integritet just nu. Det finns inget grundmurat folkligt motstånd mot den utveckling vi ser. Och vi ska nog inte hoppas för mycket på politikerna. De ändrar sig inte utan tryck från väljarna.

Det är därför Pär Ström så envist jobbar med att skapa opinion i de här frågorna. Och han söker hela tiden efter känslomässiga argument som kan bryta igenom det ointresse för frågorna som verkar råda nu.

–I dag är det svårt att hitta känslomässiga argument som kan konkurrera med blodiga bilder på terrorismens offer. Och förnuftsargument biter helt enkelt inte.

–Och om och när vi lyckas skapa en tydlig och obehaglig bild av vart vi är på väg, kan det vara för sent. Jag känner inte till något enda övervakningssystem som blivit nedmonterat. Så att vända utvecklingen åt andra hållet blir mycket svårt.